söndag 11 mars 2018

Knivrecension Spyderco C223G Para 3

-  är krympt succé fortfarande succé?


Först ut i serien som sedermera skulle bli en av Spydercos bäst säljande var modellen "Military" vilken är en minst sagt tilltagen fällkniv. Den upplevdes dock för stor för många varpå den mindre Paramilitary senare släpptes som komplement. I alla delar betraktades emellertid inte formatändringen som helt lyckad vilket ledde till att storsäljaren Paramilitary 2 kom till. Mellan versionerna ändrades bland annat ett par detaljer i hur handtaget var utformat. 

Den har sedan släppts i ett otal varianter och utseenden med avseende på stålkvaliteter, handtagsmaterial och färger. Men även PM 2 är något för substantiell för vardagligt bruk/EDC i mångas ögon. Det är det hålet som skulle fyllas av kniven som fick namnet Para 3 var det tänkt. 

Spyderco C223G Para 3


Något som väckte min nyfikenhet var att se om man än en gång lyckats krympa storleken på en kniv utan att förlora det som är modellens själ och orsaken till framgången från första början. Det finns genom historiens gång både lyckade och och mindre framgångsrika exempel på dylika försök. 

Para 3 blev till slut namnet efter en längre tids sökande under vilket man från Spydercos sida bland annat vände sig till sin lojala fan-base på Internet för konsultation. Meningen var att det både skulle anknyta till föregångarna men även ge ett mindre "militant" intryck minns jag att det sades på olika forum. Parallellt hävdades det att det var en kniv som inte direkt skulle ses som en fortsättning utan en ny modell.


Storfamiljen, längden krympte och fånglinehålet växte efterhand


Vad vi har framför oss är således en fickvänligare och åtminstone namnmässigt mindre militant version av Para Military 2. Att den blev mindre går lätt att konstatera men hur bra blev den egentligen?

Twitterversion: En god och välbyggd kniv med en touch av identitetskris



Blad


Bladet känns igen, fattas bara annat, det har bara blivit kortare. Inte så värst mycket faktiskt men någon halvtum, 12 millimeter för att vara exakt. Vad man däremot inte minskat är grovleken då bladet faktiskt är grövre än storkusinen! Para 3 mäter 3,7 millimeter över nacken och en PM2 3,5 millimeter. Således är det ett grovt litet blad vi har att göra med. Funktionen räddas av att det smalnar av rejält mot spetsen till. 

Det är även distinkt rent utseendemässigt eftersom puckeln som bildas av Spydercohålet är tydligare än på många andra modeller då det är ett fullstorlekshål på 14 millimeter som klämts in i det mindre bladet. Så spontant misstänker jag att de som har något emot Spydercoknivars utseende tycker extra illa om den här modellen. 

Eggens kurvatur följer annars en vanlig formel för Spyderco. Den är faktiskt i princip helt identisk med Sage-seriens lövformade blad. Det innebär en svag buk och en skarp spets. 


En välbekant bladform i ett välbekant stål


Stålet är i grundutförande Spydercos mest använda, CPM S30V. Men det finns redan nu en modell med CPM S110V och känner jag märket rätt så kommer det under modellens livslängd släppas ett otal varianter och kombinationer.* Om det här stålet är inte mycket att orda. Det är ett utmärkt stål för fickknivar och i Colorado behärskar man hanteringen av det till fulländning vid det här laget vad beträffar härdning och värmebehandling. Resultatet är ett slitstarkt stål med balanserade egenskaper.  

Para 3 skär bra. Fattas bara annat då det är ett av Spydercos främsta kännetecken som märke. Den egenskapen kommer sig av en full flatslipning, ett beprövat stål och att bladet inte är toktjockt bakom eggen trots den väl tilltagna godsdimensionen.

Upphovsmännens Sal och Eric Glessers signaturer jämte upphovsplanet


Extra tydligt blir det när man ger sig i kast med cellulosaprodukter. I papper tunt och tjockt, papp och kartong är kniven oerhört effektiv. Det kortare bladet ger förträfflig hävstång när man tar i. Det märks även när man närmar sig trä. Färska grenar klarar Para 3 mer än galant. I det fallet är flatslipade blad inte någon nackdel. I virke och torkat trä klarar den sig inte lika bra som säg en bra "skandinavisk slipning" men annat var inte att vänta. Spetsen har jag inte provocerat och jag rekommenderar inte någon att göra det om man nu inte vill testa Spydercos bytespolicies. Spetsen på PM2 är ökänd för att vara nålvass/känslig och även om spetsen på den här kniven är något stabilare är det inte ett bräckjärn. 

Som kökshjälpreda är Para 3 inte så vidare värst bra. Visst ett vasst flatslipat blad skär dugligt men den är inte i närheten av sina mindre knubbiga släktingar som Spyderco Delica eller Chaparall. Därtill är bladet för tjockt helt enkelt. 

Inte oväntat är området där den är bäst små snabba EDC-sysslor som de nu kan se ut för olika individer: Skala en frukt, skära av ett rep, kapa till en kartong, spetsa en blompinne, skära bort en etikett från klädesplagg, tälja en grillpinne, peta bort snö från fruset cykellås, öppna förpackningar, sprätta fönsterkuvert, dela en bit tyg eller vad det nu kan vara. Förutom att den skär bra så bidrar att den är mycket lätt att fälla ut och ihop. 


Handtag


Ett av handtagets mest dominerande drag är ett gigantiskt fånglinehål eller snarare tub som jag mer ser som en eftergift till alla älskare av utsmycknad på sina knivar snarare än ett praktiskt övervägande. Tyvärr får jag väl tillägga eftersom det drar ned helhetsintrycket på hela kniven. Dels ser det fult ut i och med att det är så oproportionerligt stort även om det är det minsta problemet. Det här är trots allt en brukskniv. Värre är att det tvingar fästena till clipet längre ned på handtaget vilket gör att det sticker upp väldigt mycket kniv ur fickan. Faktum är att den minsta kniven i serien syns lika mycket som sina väsentligt större syskon när den inte används. Det är ett stort minus i mina ögon.

Para 3 bjuder på: stålram, G10-sidor, Torxskruvar, öppen i ryggen, saker vi kommit att förvänta oss


Konstruktionen känns annars igen. En stålram försedd med skollor/sidor i G10 skruvat med en distans jämte pivotskruv och fånglinetub. Resultatet är en stabil konstruktion med öppen rygg där  också låset återfinns. Kniven kan förstås demonteras och för det krävs torxnycklar i storlek 8 och 10. Något som ställer till det är att tuben för fånglinan är pressad in i sidorna och inte skruvad.

Som vanligt kan kniven fås i flera varianter och den ursprungliga svarta har fått sällskap av en "digi camo" i gröna toner och den lilablå nyansen som utmärker S110V versionen.

I sann Spydercoanda är handtaget ergonomiskt men det tilltagna clipet är ibland ivägen


I hand är kniven både bekant och främmande. Det är en medlem i Military-familjen men den känns inte som storebror. Komforten är överlag mycket god och alla grepp passar. Men likt skor och handskar passar alla plagg inte alla personer lika bra. Det gäller också knivhandtag och i min hand gör sig clipet påmint då och då. Det är stort och därför påtagligt. I något grepp förbättrar det till och med ergonomin, som när kniven hålls i "sabre grip". Men om samma grepp fattas med pekfingret i därför avsett "choil" så skaver clipet.


Öppning och lås


Som tidigare sagts är det ett ovanligt stort hål vi talar om som agerar öppningsmekanism. Det är också i sin helhet placerat utanför handtagssidorna vilket gör det mycket lätt att komma åt. Som vanligt höll jag på att säga kan kniven öppnas på ett flertal vis. Stillsamt med tummen vilket är det kniven är byggd för eller alternativt kan bladet snabböppnas antingen med en snärt av tumme, långfingret - en så kallad "Spydieflick" eller genom att släppa låset och låta kniven agera "gravityknife". 

Para 3 är försedd med glidlager i brons och i det här utförandet bevisar de varför lager på knivar egentligen är överflödiga. Bladet öppnas med lätthet och faller igen av sin egen vikt. 


Hålet är av samma dimension som på PM2 men ser större ut p g a det mindre bladet. Lättåtkomligt hur som haver


En av knivens tydligaste igenkänningstecken är låset. Det rör sig om Spydercos egna "compression lock". En variant som ibland lite slarvigt kallas ett omvänt linerlås vilket det inte är. Skillnaden är rätt stor i och med att låsarmen i det här fallet inte bara möter baksidan på bladet utan även kilas fast mellan detsamma och stoppbulten. Det innebär att för att låset skall fallera krävs att man endera belastar bladet åt fel håll tills dess att handtaget ger upp eller att man lyckas skrynkla ihop metallen vilket är i princip omöjligt.**


Compressionlock fungerar här som alltid utmärkt för att hålla bladet på plats


Funktionen är förträfflig då den låser stabilt utan spel och glapp och därtill gör kniven helt ambidextriös. Låsarmen är relativt lätt att hitta och släppa så även på det området är det utmärkt. Som en passus kan tilläggas att det även gör kniven till en utmärkt stresskula/jojo eller valfri leksak för den som ser det som en egenskap värd att beakta.  


Att bära


Som fickkniv får inte Para 3 idel lovsånger från mig. Den dras med vissa brister som jag starkt misstänker kommer att åtgärdas vid något tillfälle i enlighet med Spydercos uttalade policy om kvalitetsförbättring. 

Det jag har invändningar emot är att den inte alls bärs som en liten kniv. Tvärtom och i jämförelse med PM2 är den förvisso en halv tum kortare men där slutar fördelarna. Bredden i fickan är densamma och det är även grovleken på handtaget. Men det egentliga problemet är clipet eller snarare hur det är placerat. Valet av Spydercos "skedclip" kombinerat med fånglinehålet gör att det är mycket kniv som sticker upp ur fickan. Alldeles för mycket för att passa åtminstone mig. 


Vilken är vilken? Minst kniv syns nästan mest


Något av problemet kanske kunde ha undvikits om man valt att använda samma lösning som på Delica eller Endura där fånglinehålet går genom clipet. Men då hade hålet behövt vara mindre och därtill ändrar det på hur clipet är positionerat och därmed den generella ergonomin. Det senare är något som visar på hur komplext det är att designa knivar. Det är inte alltid att bara ändra en mindre bra detalj. Risken är att nya problem uppstår någon annanstans. 

Min lösning på att kniven syns mycket är att jag oftast bär den som komplementkniv löst i en ficka och inte använder clipet alls. Kniven väger bara 96 gram så där stör den inte mycket. 


Sammanfattningsvis


Det här är en kniv jag har lite svårt att få grepp om, ja rent bildligt då. Para 3 kan upplevas som något identitetslös. Med det avses inte att kniven är dålig på något vis utan mer att den inte riktigt vet vad den vill. Ett påstående som måste utvecklas misstänker jag. 

För att frigöra sig från "Military"-knivarna så kortades namnet ner till "Para". Meningen var att det skulle markera att det handlar om en helt fristående modell och inte en uppföljare. Men då borde den kanske döpts till Para eller kanske Para 1? Som det är nu pekar namnet i kombination med utseendet som är lätt att härleda tydligt på släktskapet bakåt.

Vilken föredras, Sage 5 eller Para 3? Mest en fråga om utseende


Samma lätta förvirring råder kring det exakta användningsområdet eller kanske snarare vart den passar in i Spydercos modellprogram menar jag. 

Den är nämligen i profil lik de klassiska Endura både vad beträffar egg- och handtagslängd och tillhörande puckelrygg på bladet. Men den är förstås kraftigare med tjockare blad, starkare handtagsmaterial och ett på papperet stabilare lås. Den är även något kortare än Endura. Så likheterna är i det fallet inte alltför ansträngande och därmed kan den frigöra sig från det oket. 

Men så var det en annan modell som släpptes innan Para 3, nämligen Sage 5. Den kniven har också ett compressionlås, G10/CF-sidor, identisk egglängd, full flatslipning, samma stål som grundmodellen av Para 3 samt ett "forward choil". Och eftersom den har tunnare blad så skär den faktiskt något bättre och den är både lättare samt tunnare i fickan. 

En på många vis solid kniv men som krigar om uppmärksamheten trots sitt mindre aggressiva namn


Så kanske riktar sig Para 3 renodlat mot den som bestämt sig för "Militaryplattformen" men som söker ett mer lättburet alternativ utan att betrakta alternativen. 

Det du får om du köper den här kniven är en stabil liten rackare som skär riktigt bra och på sant Spydercovis är tämligen ergonomisk i de flesta händer. Materialen och byggkvaliteten är på topp och där finns inga invändningar alls. 

Vad du också får är en kniv som syns rätt mycket om du bär den med clipet fastsatt i byxfickan och det mycket på grund av ett fånglinehål så stort att du utan problem kan köra armen genom det. Så för älskare av fånglinor med därtill hörande smyckeskultur torde den vara perfekt. Den är också lite grövre än sin släkting Sage 5 och kanske är mer stabil även om jag mest tror att den fördelen återfinns på ett teoretiskt plan.

Nu kan det låta som jag inte gillar Para 3 men det gör jag. Jag har bara svårt att riktigt placera den i knivuniversum. Den är nämligen inte heller så mycket mindre än sin föregångare att jag tycker det spelar någon roll i min ficka. 

Frågan som skulle besvaras är om succén krympt tillsammans med längden. Njae säger jag och med det avses att jag tror den kommer att sälja väl särskilt när de olika sprintrun-versionerna börjar komma. Men jag förutspår att den aldrig kommer att motsvara den förlaga den inte sägs följa. 



Länk till tillverkarens produktsida

Specifikation:

Längd utfälld: 184 mm
Längd hopfälld: 109 mm
Vikt: 96 g
Bladlängd: 75 mm
Godstjocklek: 3,8 mm
Bladstål: CPM S30V
Handtag: G10 på stålram
Lås: Compressionlock

Producerad av: Spyderco, tillverkad Golden, Colorado


/ J - vill också krympa



* Texten hann inte färdigställas förrän modeller utrustade med extremstål som S90V, M390 och Cruwear dök upp. 

** Naturligtvis har Cold Steel som vanligt lyckats med det men det struntar jag högaktningsfullt i av det enkla skälet att deras så kallade tester är helt värdelösa ur ett praktiskt perspektiv och enbart gjort för att framhålla deras egna produkters förträfflighet.

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar