måndag 18 september 2017

Dagens bild nr 122 "Allt är inte nattsvart"

Visst är det sympatiskt när överraskningar är positiva! I det här fallet bjöds jag på en sådan från en kniv som delvis är ett impulsköp och delvis har att göra med (dåligt) inflytande från ett visst Instagramkonto vid namn #Foldersunfolded. 

"Tacticool" är egentligen inte min genre. Men det här specifika märket har rykte om sig att göra riktigt bra knivar. De är emellertid tämligen kostsamma för att vara standardproduktionsknivar och de är som sagt, eh...väldigt svarta! Möjligen kan de vara beige också då många kommer i alternativet "Desert Camo" vilket inte gör dem mindre iögonfallande. 


"Black is Black"


Det rör sig förstås om italienska Extrema Ratio och kniven överst på bilden är deras BF2 CD. "BF" står för "Basic Folder" vilket antyder att det är en av deras slankare och mindre knivar. Andra modeller återfinns under rubriker som "medium folders", "heavy folders" och "heaviest folders". Knivarna som ingår i den sista kategorin är ja, fascinerande är väl ordet jag söker. Tänk Cold Steel- utmanare. 

Siffran "2" i modellbeteckningen står för att det är den största av BF-knivarna. Det finns även en "BF1" samt en minsting och tillika det senaste tillskottet till familjen "BF0".

En recension av den här kniven plitas det friskt på för stunden och utan att avslöja allt för mycket kan jag säga att det fanns mer under skalet än vad som kunde anas. Bland annat överraskar ergonomin åt rätt håll. Därav bilden och jämförelsen med den på området smått legendariska Spyderco PM2. 


/ J - plitar

#aliaspostmortem #knivigtvarre 

onsdag 13 september 2017

Knivrecension MCusta M124D Tactility Elite Damascus

-  japansk elegans och finess



MCusta, inte det vanligaste märket på marknaden och på flera amerikanska forum vet de knappt vilka de är har jag noterat. Märket är japanskt och kan utläsas "Machine Custom" vilket egentligen är en motsägelse. Antingen är knivar maskintillverkade eller ej även om det inte alltid är så enkelt numera. Men det ligger något i namnet och den aspekten vill de betona. Det är även en dubbelhet som återkommer i själva kniven och som den här recensionen kommer att handla om.  

MCusta MC124D, Tactility Elite Damascus



Hur som haver gör de ruskigt välgjorda knivar och hör utan tvekan till crème de la crème när det gäller produktionsknivar. Men kombinationen av design, materialval och funktion gör att de inte är för alla. Likt Spydercos produkter kan de fungera som vattendelare för intresset. Men söker du något välbyggt med charm och personlighet är de väl värda att beakta.


Elegans och personlighet klädd i damaskstål och ädelträ


Blad


Bladet på Tactilityn är en riktigt skönhet. En lång slank droppoint med en uttalad falskegg på toppen och lång rak egg nästan i avsaknad av buk ger en känsla av japansk tanto. Ni vet originalet, den där utan amerikanska räta vinklar. Bladet mäter över nio centimeter på längden så kniven är aningen större än vad den framstår som vid första anblick. De slanka linjerna lurar ögat en smula.

Bladet är laminerat med damasksmide i de yttre lagren och VG10 som eggstål


Karaktäristiskt för just den här versionen är förstås det damaskerade stålet. Det är ett mycket slående mönster även om det är inte är så extremt många lager det handlar om. Därför kan man även med fingertopparna känna ytan. På samma vis som några av mina köksknivar är det ett San Mai-blad det handlar om. Det vill säga tre lager stål varav ett är själva eggstålet, i det här fallet VG10. Runt det har man sedan en yttre kappa som är ytterligare ornamenterat genom att vara ett mönstrat stål vilket skänker liv åt bladet. Det är förstås ett rent kosmetiskt val och fyller ingen övrig funktion. 

Något som däremot fyller en funktion är eggen. Den är ruskigt vass för att vara en fabriksegg. Det är andra gången det händer för mig med MCusta så endera har jag tur eller så kan de det här med att slipa knivar. En jämn, symmetrisk och riktigt skarp egg. Den rakar hår med lätthet även utan åtgärder.

 Tactilityns blad är slankt, spetsigt och mycket vasst


Vem sade att VG10 var värdelöst? Inte så många men på senare tid hävdas det allt oftare på forum och Instagram att det är ett budgetstål och som skäl används argumentet att det är benäget att "chippa" det vill säga att det skulle gå flisor ur det. Hur man lyckas med det utan att hugga med kniven eller använda den som mejsel förstår jag inte. Åtminstone den här kniven är enbart till för att skära med, inget annat. Eftersom det återfinns i några av mina finare köksknivar är det av mig bland de mest använda knivstålen överhuvudtaget och jag har mest gott att säga om det. Det kräver dock att man stålar/striglar och bryner det ibland.  

Själva bladformen och eggen på Tactility ligger väl i linje med såväl namnet som hur handtaget är utformat, något jag återkommer till. Men det gör att kniven uppenbarligen är avsedd för ett par favoriserade grepp vilket sin tur kombinerat med materialval, bladets utformning och egg gör att kniven är bäst lämpad till lättare skäruppgifter. Att skära gummi, tjocka papprör eller ens försöka tälja med den här kniven är inte att rekommendera. 

Men som namnet antyder är det heller inte det tilltänkta användningsområdet. Men vad man får på köpet är en rätt bra kniv för allt EDC-bruk av lättare slag. 


Handtag


Handtaget och för den delen hela konstruktionen är intressant och lite av en anomali. Delar av kniven och hur den är formgiven är moderna medan andra känns lätt daterade. De är inte först med att plocka upp det där med trender japanerna. Eller snarare sagt - i vanliga fall är det precis vad de är men uppenbarligen  inte när det gäller knivar. Låt mig förklara vad jag menar. 

Dubbelheten märks på hur den här kniven är byggd och ihopsatt. Den moderna biten utgörs av att det är en demonterbar fällkniv byggd på en stålram med öppen rygg försedd med distanser. Utanpå det skruvade skollor. Det är ett koncept vi är väl bekanta med vid det här laget. Kniven är byggd enligt mall 1A vad gäller de bitarna. 


Sidorna i kvittenträ har en dramatisk och tilltalande ådring


En första avvikelse från det helt moderna är att sidorna är av ädelträ, inte titan, aluminum, G10 eller FRN. Den här modellen och andra har funnits i cocobolo även om det har ersatts med "rosewood" i MCustas produktion. Som en passus kan nämnas att det där med språk är komplicerat i ädelträsammanhang. Det handlar om olika former av jakaranda eller snarare Dalbergia-arter har jag förstått. Kruxet är att en del brasilianska varianter är hotade medan sydostasiatiska inte är det. Men den här kniven har quince burl wood eller kvitten som träslag. Det är ljusare med annan ådring och påminner något om masurbjörk men är rödare till utseendet. Annars finns modellen att tillgå i andra material som micarta eller corian. 

Så långt inget som avviker för mycket från det gängse. Men sen blir det mer japanskt. "Overbuilttrenden" har inte nått Japan så pivotskruven är inte särskilt kraftig och skruvhuvudena på de sammanhållande skruvarna är minimala. Det hade aldrig hänt på en amerikansk kniv eller en europeisk kniv siktandes mot den amerikanska marknaden. Sen spelar det ingen roll om det håller eller ej. Det skall se brutalt ut.

Andra delar som jag uppfattar som typiska är bladstålet, val av glidlager och material i dem, låskonstruktion samt clipets formgivning som alla bjuder på samma dubbelhet i tid och rum. 

Konstruktionen är rättfram. Här syns hur insidorna och räfflor är mycket distinkta, nästan skarpa


Ramen är två millimeter grov men inte urborrad på något vis vilket är både en fördel och en nackdel i det här fallet. Visst hade lite vikt gått att avlägsna från kniven genom att lätta ramen men å andra sidan väger inte kniven mer än runt hektot ändå. Det man vinner med de släta ytorna är lättare rengöring, det finns färre skrymslen för smuts att fastna i. 

En annan intressant detalj som jag läst en förklaring till som jag dock inte vet huruvida den är korrekt eller ej rör hur liners och andra ståldetaljer är utformade. De är relativt lite slipade och fasade vilket gör att insidan på knivens ram närmast är vass eller skall vi säga "distinkt". Det gäller även andra knivar från MCusta och flera modeller från Spyderco för övrigt som likt den här kniven är tillverkade i Seki City, Japan. 

Förklaringen lär vara att det uppfattas som ett tecken på precision och därmed kvalitet i tillverkningen. Men om det stämmer låter jag vara osagt. Fast helt omöjligt låter det inte då man månat om många andra detaljer på den här kniven. Någon som vet får gärna informera mig om hur det faktiskt förhåller sig. Med tanke på kvaliteten på kniven i övrigt så är det knappast något som bara förbisetts.

För att vara en kniv med ett så dramatiskt namn är den inte överdimensionerad


I hand är Tactility också speciell. Den är nämligen både bekväm och obekväm beroende på hur du väljer att greppa den. Namnet sätter här färg på tillvaron. "Tactility" innebär därför att man premierat grepp som ger god räckvidd. Det gör att sedvanligt "hammargrepp" inte alls fungerar särskilt bra. Fingerurtagen känns lätt felaktiga och clipet skär omedelbart in i handen på ett trist vis.

Men om fattningen sen ändras till vad kniven är avsedd för så blir det en helt annan historia. I "sabelgrepp" med tummen ovanpå handtaget fungerar handtaget utmärkt. Alla räfflor, både på ovansidan för tummen, vid låsarmen och till och med bak på handtaget ger bättre grepp. Pekfingret faller in i urtaget som avsett och alla frästa spår för fingrarna är placerade där de skall. Det långa clipets spets hamnar nu mellan fingrarna istället för i handen. Såja, där sitter kniven som den skall.

Detsamma gäller om du snurrar runt kniven och håller den som en ishacka. Det råder därmed ingen tvekan om hur kniven skall hållas för att handtaget skall vara optimalt. Ett par grepp är uppenbart premierade. Det begränsar emellertid användningsområdet men det ligger i linje med hur kniven är tänkt. Det går inte att tälja med kniven samtidigt som precisionssnitt och användande av spetsen till allt från att avlägsna spetor till förpackningar och mathantering går utmärkt.


Öppning och lås


Knivar från MCusta är verkligen specialla att öppna. Tactilityn har inte hunnit få den där Schweiziska urverksprecisionen än som min egen "Basic"-modell besitter. De har generellt exceptionellt mjuk gång och det går inte närma sig tumknoppen på någon av knivarna utan att bladet flyger ut. Det trots att de inte har någon som helst form av lager utan tvärtom löper på teflonbussningar. Däremot är MCusta kända för att uträtta underverk med den konstruktionen och de gör som japaner ofta gör oavsett verksamhetsområde, driver saker till perfektion.

De anodiserade tumknopparna är lätta att komma åt och intuitiva att hantera



Jag utmanar alla att hitta en kniv som är lika kvick och mjuk i gången med den här konstruktionen. Det finns några få på marknaden det vet jag. Men de här ligger i topp. 

Testexemplarets gång är mycket jämn men inte silkesmjuk, än kan väl tilläggas. Bladet däremot flyger ut och gör det med hjälp av tumknoppar i titan. Annars finns den här kniven med hål i bladet också för den som känner sig Spydercofierad nog. Knopparna liksom pivotskruven har fått sig ett diskret tillskott av färg. En blekt blå som väl matchar det damaskerade stålet i bladet. 

En annan av de saker jag skulle återkomma till är låset. Inget konstigt med det egentligen eftersom det är ett tämligen standardiserat linerlock. Det som avviker är snarare att det sitter på en kniv med ordet "Tacti-någonting" i namnet. Hade kniven varit amerikansk hade det garanterat varit en framelock istället. Eller möjligen ett "Tri-Ad" eller "Axis" beroende på tillverkare. 

Ett linerlock i stål står för säkerheten


Men det behövs inte när funktionen är utmärkt och kniven låser stabilt. För att uppnå extra säkerhet används hela anläggningsytan på låsarmen. Till skillnad från ramlås är det en fördel om så är fallet och att det finns lite marginal i sidled där bladtang och låsarm möts ifall flex uppstår under press. Det här exemplaret lider dock inte av det ens om man pressar bladet från fel håll.

Fjäderkraften i låsarmen skulle jag placera i mittfåran. Inte den allra mjukaste men heller inte hård. För att öka åtkomsten höjer sig låsarmen en smula över urtaget för fingret och är därtill försett med räfflor för ökad friktion. Det är lätt att släppa låset men det gör en smula ont i fingret om rörelsen upprepas många gånger. Så någon leksak för soffan är det inte.


Att bära


Tactilityns clip är uppseendeväckande och en av de saker man noterar omgående. Det är nämligen osedvanligt långt och därtill laserskuret. Så stort och dekorativt är sammanfattningen. Men det ligger i linje med knivens övriga formspråk. Men även det är något av en kulturkrock då en europeisk eller amerikansk tillverkare högst troligt valt en annan variant. 

Clipet är av "fold over"-typ och fäst med två skruvar i bakänden. Det går att skifta sida på det om så önskas


Funktionsmässigt är det dock utmärkt. Eller ja, bitvis utmärkt om man nu kan säga så. Det är lätt att föra ned kniven i en ficka och lika lätt att hala fram den. Clipet kan skiftas från sida till sida med bladspets uppåt. Vilket är den position de flesta verkar föredra i vilket fall som helst. Frånvaron av flyttmöjligheter gör handtaget och de vackra träskollorna mycket renare utseendemässigt. 

Som tidigare sagts är clipet hopplöst i vägen vid vissa grepp som "hammargrepp". Då är det en konstant kant att skava handen emot. I gengäld kämpar du då även mot "fingergrooves" i handtaget som inte heller är avsedda för det greppet. I "rätt" grepp som försvinner de här problemen för mig men det är förstås avhängigt av handstorlek. Spetsen på clipet hamnar då mellan fingrarna och känns knappt.  


Sammanfattningsvis


Tactility från MCusta är en kniv som inte är helt lätt att sammanfatta intrycken kring. Vad är syftet med den här kniven? "Tactility" säger de men det uttrycket finns knappt på svenska och därtill skär sig utseendet mot mycket av det vi förknippar med den termen ändå. Här har vi en slank pjäs med dekorativt damaskblad och ett utsirat clip samt ett handtag i trä. En vacker kniv och inte alls brutalsvart och grov vilket är ett utseende vi normalt förknippar med den sortens namngivning. 


"Tactivadå?" En snygg samlarkniv som fungerar väl i en EDC roll



För mig står det tämligen klart att det här snarare är en samlarkniv med klara EDC-ambitioner även om den inte briljerar på det sistnämnda området. Bladet är för spetsigt, eggen nästan rak med endast liten buk och kniven har ett choil som strävar mot att ge maximal räckvidd på samma vis som Benchmade AFCK en gång satte standarden för. Det gör att man inte kommer lika nära det man skär och tappar i styrka och kontroll. Inte optimal för alla uppgifter med andra ord. Men vass, lätt att fälla ut och smidig är Tactilityns styrkor.

Vad du får på köpet är en mycket personlig pjäs med ett eget uttryck. En originell och rolig kniv i värld full av grå titanmöss. Väljer du den här versionen av Tactility bjuds du på "bling" i form av damaskerat blad, ett unikt clip och ett par vackra trästycken. Föredrar du enklare utseende finns kniven i svart micarta och ett enklare blad med satinfinish. 




I vilket fall bjuds du på en ytterst välbyggd kniv som anländer vass som tusan med ett blad vars utformning gör den bra till allehanda lättare uppgifter, vad de nu kan tänkas vara. Så vill du ha en fickkniv som inte "alla" andra har är det här definitivt en kniv för dig. Jag gillar den skarpt även om det inte enbart är på praktiska meriter. 




Specifikation:

Längd utfälld: 203 mm
Längd hopfälld: 114 mm
Vikt: 102 g
Bladlängd: 92 mm
Godstjocklek: 3 mm
Bladstål: 33 lagers damast med VG10 som eggstål, 60 Hrc
Handtag: Quince burl Wood över stålram
Lås: Linerlock, stål

Producerad av: MCusta, tillverkad i Seki City, Japan


/ J 

#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

tisdag 12 september 2017

Pakistanska äventyr, del II


Så anlände den mystiska "No name"-kniven utan ursprungsmärkning. Leveransen sköttes med tysk precision  av Deutsche Post. 

Frakten var snabb och smärtfri, inget att anmärka på där. Ännu bättre var att paketet innehöll en kniv med tillhörande fodral. Därmed blir det här ingen historia om skojare och hur farligt det är att handla on-line. Den knorren hade förvisso varit intressant, åtminstone för er som läsare men den upplevelsen spar vi till en annan gång. 

Det kan tilläggas att jag vanligen inte köper något från eBay-säljare som inte har perfekt eller nära nog perfekta omdömen. Samma regel gäller där som i verkliga livet för att inte bli lurad allt för mycket och ofta. En gång har det hänt mig att jag blivit lurad eller lät mig lura mig själv snarare men det var för länge sedan och om det skall jag förtälja vid annat tillfälle.  Men förutom att han säljer mystiska knivar importerade från okänt land så fanns ingen anledning att misstro den här säljaren. 

Bilderna ljög inte alltför mycket och det var inte en bit tegelsten i paketet


Första intryck: Snygg, välgjord över förväntan och tung!


Det radades upp ett antal frågeställningar i kapitel ett och en av dem handlade om att köpa grisen i säcken. Först måste utredas om kniven ens påminner om den som var avbildad.


Bilder kontra verklighet


Faktiskt är överensstämmelsen mycket god mellan bilderna på eBay och den kniv jag erhöll. En viss skepticism infann sig på den punkten efter säljarens friskrivning som gick ut på att det var för omständligt att fotografera varje enskilt exemplar. Men mina tvivel till trots ser kniven bra ut!

Synnerligen anonym paketering. Undrar vad som finns under plasten?


Den aktuella kniven valdes från början på grund av den slående kontrasten mellan det mörkare damastbladet och det ljusa benhandtaget. Vitt och svart är snyggt. Den effekten är faktiskt mer påtaglig i verkligheten än på bild. "Olurad" även på den punkten. 

Delar av kniven håller god kvalitetsnivå som slipning och polering av handtaget


Sen är det svårt att utifrån bilder avgöra vikt eller hur den fördelas. Nu stod heller inte i beskrivningen något om godstjocklek skall tilläggas. Materialet är stabila fyra millimeter och tången är inte avsmalnande vilket i och för sig inte är märkligt med tanke på den modesta prisklassen. Kombinera det med ett relativt högt blad med sabelslingping, även om den är tilltagen och du får mycket massa. Totalvikten blir enligt min våg 210 gram och fodralet adderar ytterligare 70 gram. Det ger 280 gram på bältet när kniven bärs. 

En sympatisk egenskap är att vikten fördelas någorlunda väl. En fingerbredd bakom handtagets början återfinns balanspunkten. 


F&F, passning och byggkvalitet


En annan frågeställning gällde den allmänna kvalitetsnivån. 

Skulle kniven vara dåligt ihopsatt eller rent av se sjabbig ut var en farhåga. Men kniven är faktiskt mer välgjord än jag föreställt mig. Inga synliga gap mellan skollor och tånge. Benet ser ut att vara väl behandlat, det är inte torrt och några sprickor är inte synliga. Handtaget är ytterst välpolerat och det gäller både skollor, nitar och övergångarna mellan materialen i ryggen.

Nej, ingen synvilla - skollorna är olika tjocka. Emellertid inte så illa som det ser ut. Det är en synvilla orsakad av att de är olika rundade


Det syns förstås att det inte är en rent maskintillverkad kniv. Tittar man uppifrån är skollorna inte lika tjocka och även om de är matchade färgmässigt är de inte perfekta. Något som jag personligen faktiskt tycker om. Det ser mer naturligt ut på något vis.

Vad gäller tillverkningsmetod skulle jag misstänka att bladen är utstansade på något vis och sen försedda med handtag och slipade. 


Slipning


Hur en namnlös kniv har slipats är alltid intressant. 

I det här fallet och sammanhanget får det arbetet godkänt. Kniven är skålslipad och har en antydan till falskegg även om den mest är en rundning av bladryggen. Originaleggen går att använda till att skrapa hår med lätt tryck och det gick att skära kartong utan alltför stort besvär. Men det var ingen skräckinjagande egg. Efter ett par drag på skärpstål gick det emellertid att skära papper med den. Men något rakblad talar vi inte om. Första känslan är att stålet är mjukt. Något som förvisso var förväntat. 

Mer positivt är dock att bortsett från basen på eggen som är klumpigt utförd så är resten av eggen hyfsat jämn och framförallt är den symmetriskt slipad. Den viker inte av åt något särskilt håll vilket är bra då det inte innebär att kniven är skrot. Sneda blad är inte roliga.  

Hur kniven uppträder när den används och hur den tar och eventuellt håller en egg är ett senare spörsmål. 


Damasksmide eller ej?


En springande punkt på just den här kniven rör materialet i bladet. Vad är det egentligen? 

Mönstret på bladet är i mitt tycke attraktivt. Det ser äkta ut men jag måste erkänna att jag inte är kunnig nog för att avgöra det. Ytan har en viss struktur vilken borde uppstå genom de olika lager kniven påstås ha, 274 närmare bestämt. Men jag vet inte hur djupt syraetsning går och om samma effekt kan uppnås på det viset eller genom någon annan metod.  

Saken är den att själva tången är helt blank så endera beror det på att man valt att inte ta fram mönstret i damasksmidet i tången utan begränsa det till bladet för ökad kontrast.

Eller så förhåller det sig så att det inte är äkta och man valt att enbart etsa bladet vilket möjligen spar lite tid. Det är mer än jag kan svara på. Någon kunnig läsare kanske kan upplysa mig därom? Jag känner att jag behöver bli skolad inom området. 



Rostig eller ej?


Vad gäller patina och oxidation var det vare sig rost eller fläckar på bladet vid ankomst trots den förmodat långa resan och eventuella mellanlagringstider. Inte heller var det insmetat med motorolja vilket jag på förhand starkt misstänkte kunde vara fallet. Är det uppgivna 1095 som bladet grundas på behöver det visst underhåll som bekant. 


Härdning eller ej?


Och så den sista och springande punkten, kan man göra något med kniven utöver att titta på den?

Den stora frågan kvarstår således och det är huruvida den här kniven är duglig till någonting. Det blir ämnet för nästa kapitel!

Hur den kommer att uppträda beror på tre viktiga faktorer som i sin tur är avhängiga av hur bladet är härdat och anlöpt.
  • Hur vass kan eggen bli? Vanligtvis inga större problem i och för sig då även plåt går att slipa till oanade höjder. 
Mer intressant är faktor nummer två
  • Hur länge håller eggen? Risken är att det är en bit järn eller möjligen mjukt stål vi har att göra med. Då spelar det mindre roll hur vass det går att få den initialt. 
  • För det tredje undras hur materialen uppträder över tid. Kommer benet att torka och orsaka glipor i handtaget eller till och med sprickor kring nitarna? Kommer bladet att rosta och missfärgas? Kommer fodralet att tappa formen?

Vad tycker jag så här långt?


Det här är faktiskt en riktigt snygg kniv, särskilt för att vara så billig. Inga överdrifter, rena linjer och en slående färgkombination med ljust mot mörkt. Annars brukar den här typen av knivar vara försedda med extra allt ungefär som en överarbetad amerikansk bröllopstårta.

Om materialen kan inte sägas så mycket då jag har svårt att verifiera vad som ingår. Som jag skrev i den inledande texten misstror jag inte kamelskånkar som källa till benet i handtaget då det knappast är ett exklusivt material. Egentligen gäller det stålet med då det inte påstås vara något extraordinärt.

Vad gäller bladet får framtiden utvisa om det överhuvudtaget går att använda kniven till annat än att skära kartong med och i så fall en i taget och med kraft.

Kniven ser bra ut. Det som återstår att se om den skär något



Väl mött i Pakistanska äventyr, kapitel III. Då skall det brynas lite, karvas i diverse saker och kånkas omkring på. Kniven skall användas helt enkelt.


/ J - med turban på


#knivesandbikes #aliaspostmortem #knivigtvarre 

fredag 8 september 2017

Fredags-EDC VIII


Fredag igen och det är nog inte många som är ledsna för det. Eller jag tar tillbaks det uttalandet då de kan uppfattas stötande av några. Det finns människor som arbetar när andra inte gör det, som är sjuka som...ja, inte vill att det skall bli helg helt enkelt. 

Så "TGIF" gäller inte alla men mig i det här fallet. I fickan idag hittas en skönhet - MCustas Tactility. Japanska precision klädd i sin bästa stass bestående av handtag i kvittenträ och med damaskblad. Vacker men med bra sting i gadden. 



Fredags EDC, MCusta Tactility Elite, SRM 702 och Leatherman Style CS


Men en kniv kan inte vara ensam och som sällskap fick den idag en liten kines i form av San Ren Mu 702. En kniv som inte så lite påminner om Spydercos Des Horn. Den sistnämnda är å andra sidan väldigt lik en kniv från Schweiziska Klötzli designad av Wimpff. Men det skall vi inte tala högt om. Ja, knivvärlden är ibland inte så stor. 

MCustan får bo i byxan, SRM i jackan och sen vill jag ha en liten sax så en Leatherman hänger och dinglar vid bältet. 

(skrivet på frukostrasten, något skall man ju göra när man dricker kaffe. Bilden däremot togs imorse)



/ J - kaffesörplar